Interpellation: Hur lever Umeå kommun upp till att Barnkonventionen blivit svensk lag? Anders Norqvist (L)

När beslut ska fattas rörande skolbarn och deras rättigheter finns även Skollagen att ta hänsyn till där bland annat rätten till skolskjuts ingår. Kommunerna kan reglera tillämpningen av rätten till skolskjuts i skolskjutsreglementen. I Umeå finns ett sådant som beslutades 2011.

Rätten till och tillämpningen av den del som gäller skolskjuts fungerar i de allra flesta fall utan större problem. Dock kan de finnas elever med sällsynta sjukdomar som kräver speciell hänsyn och där särskild flexibilitet vid besluten kan behövas. Det kan även tillkomma problematik där föräldrar, med delad vårdnad, bor i olika kommuner och då regelverken ställer till med problem. Att möta behoven hos särskilt ömmande fall, utgående från bland annat Barnkonventionen, bör inte vara ett problem om Umeå kommun ska leva upp till ett huvudmannaansvar som sätter barnens bästa i första hand.

I kommunrevisionens granskning av Umeå kommun från 2021-11-18 om Barnkonventionens efterlevnad går också att läsa att ingen av förvaltningarna använder riktlinjen för barnrättsprövning på ett systematiskt sätt och att det inte finns någon annan rutin eller mall för prövning.

I sammanhanget kan även lyftas fram att Sveriges riksdag den 14 januari 2009 ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där kan man bl. a. läsa att ” i alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet.”

Jag vill därför ställa följande frågor till för- och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten:

1. Pågår det inom för- och grundskolenämndens ansvarsområde ett arbete med syfte att på ett systematiskt sätt tillämpa riktlinjen för barnrättsprövning, till exempel vid prövning av rätten till skolskjuts?

2. Finns det planer på att uppdatera skolskjutsreglementet från 2011 och där arbeta in barnrätts- och funktionshinderaspekterna på ett systematiskt sätt för att möta intentionerna i Barnkonventionen och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Moa Brydsten (S), för- och grundskolenämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

Svar på fråga 1 Kommunen inklusive för- och grundskolenämnden kommer att lämna yttrande över revisionsrapporten om efterlevnad av barnkonventionen, där bland annat riktlinjer för barnrättsprövning kommer hanteras. Så jag kommer i detta svar inte att föregå denna.

Barnkonventionens syfte är att garantera alla barn deras mänskliga rättigheter. Redan 1990 ratificerade Sverige FN:s konvention om barnets rättigheter och har under lång tid anpassat nationell lagstiftning efter denna. Barnkonventionens artiklar är inte så detaljerade och det kan ibland vara svårt att veta hur långt konventionens krav sträcker sig eller hur olika rättigheter förhåller sig till varandra. Genom nationell lagstiftning, som skollagen, har lagstiftaren valt hur Sverige tolkar barnkonventionens krav. Det lagrum som tillämpas vid bedömning om rätten till skolskjuts är Skollagen (framför allt 9-11 kap och 29 kap, elevens hemkommun tillika folkbokföringsadress), skolskjutsreglementet och rättspraxis på området. Enligt Skollagen har elever i grundskola, boende i hemkommunen, rätt till kostnadsfri skolskjuts mellan hemmet och skolan om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, funktionsnedsättning eller annan särskild omständighet. Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än där kommunen annars skulle ha placerat dem om det innebär organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. I skolskjutsreglementet har nämnden preciserat rätten till skolskjuts genom att t ex ange inom vilka avstånd till och från skolan samt årskurser denna rätt gäller. I vissa fall p g a svåra trafikförhållanden, funktionsnedsättning eller annan särskild omständighet kan avsteg från skolskjutsreglementets avståndsregler göras. Bedömningen vilar på intyg och/eller underlag från andra myndigheter vars beslut fattas av delegat. Dock kan inga avsteg göras som strider mot lag eller praxis.

En annan aspekt vid bedömning om rätten till skolskjuts är likhetsprincipen som innebär att lika fall ska bli behandlade lika. Principen innebär dock inte att alla beslut ska vara lika, utan i de fall där de sakliga förutsättningarna är lika ska dessa bli bedömda på samma sätt. Denna princip finns i grundlagen. I skolskjutssammanhang skulle detta kunna beskrivas som; om en elev som inte har rätt till skolskjuts utifrån t ex avståndsreglerna ändå beviljas det har också alla andra elever i samma situation rätt till skolskjuts. Detta för oss till Skollagens formulering om ekonomiska svårigheter, då konsekvensen blir ökade kostnader och att kommunens pengar används till icke skolskjutsberättigade elever. Skolskjutskostnaderna uppgår idag till ca 40 miljoner årligen och skulle icke skolskjutsberättigade elever bli beviljade skolskjuts får pengar* adderas till budgeten, på bekostnad av annan verksamhet.

Sammanfattningsvis ska prövning av rätten till kostnadsfri skolskjuts utgå från de lagrum som är tillämpliga på området och bedömas utifrån likhetsprincipen.

*) svårt att beräkna hur stor merkostnaden blir, det beror på vilken icke skolskjutsberättigad grupp det handlar om.

Svar på fråga 2 Skolskjutsreglementet fastställdes av nämnden i maj 2011 och har sin grund i och vilar på Skollagens paragrafer som behandlar rätten till kostnadsfri skolskjuts. Den nya Skollagen kom 2010 vars skolskjutsparagrafer inte har ändrats sedan dess. Skollagen är en av de nationella lagar som inkorporerar intentionerna i barnkonventionen. Tillämpningen av Skollagen och skolskjutsreglementet sker genom tidigare fastställda domar och rättspraxis på området vid bedömning om rätten till kostnadsfri skolskjuts. Nuvarande skolskjutsreglemente reglerar bland annat avståndsregler för skolskjuts, växelvist boende, tillämpning vid val av skola, ersättning för självskjuts etcetera.

Några förändringar har dock skett sedan 2011. Nämnden har bland annat fattat beslut om nya regler för val av skola (söka skola regler) där begrepp som ”anvisad skola” inte längre används i terminologin utan där begreppet ”placeringsskola” används i stället, vilket harmoniserar med Skollagens terminologi.

Det finns skäl att revidera skolskjutsreglementet med anledning av förändringar i begreppsterminologin och anpassningar till övriga regelverk som nämnden fattat beslut om. Som grund håller dock nuvarande regelverk för bedömning om rätten till skolskjuts eftersom den vilar på Skollagen vars ställningstagande också utgår från löpande rättspraxis.