Interpellation: Blev det paus i pausen avseende nedsläckningen av vägbelysningen? Mattias Larsson (C)

Efter mycken kritik så ”pausades” arbetet med nedsläckningen av belysningen i byn trehörningen. Och i alla fall jag trodde att det skulle komma att bli någon form av dialog eller omtag i frågan. Men nu har det framkommit att pausen tydligen är över då frågan om vägbelysning poppat upp i en annan del av kommunen nämligen Bullmark.

Detta gör att jag börjar fundera på om pausen är över, eller om den bara tagit en paus.

Med hänvisning till ovanstående frågar jag Christina Bernhardsson:

• Är ”pausen” över eller vad händer i belysningsfrågan?
• Umeås landsbygder har högre tillväxt än staden, och vi pratar om byar som haft vägbelysning i 50 år eller mer, är det då rimligt att ta bort vägbelysningen?

Christina Bernhardsson (S), tekniska nämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

Jag vill inleda med att tacka för interpellationen. Först och främst bör klargöras att det inte varit aktuellt med någon nedsläckning av all belysning på Umeås landsbygd. Det finns alltså ingen plan eller intention att släcka belysningen. Däremot har vi tagit fram riktlinjer för hur vi ska hantera belysning när åtgärder blir nödvändiga. Åtgärder blir ibland nödvändiga när väghållaren ställer krav på kommunen att rusta eller avveckla belysning. Oftast blir detta aktuellt när anläggningen blivit så dålig att den inte uppfyller kraven på elsäkerhet. Om en anläggning på en statlig väg behöver rustas kräver Trafikverket att hela anläggningen byggs om till deras rådande nybyggnadsstandard. Endast byte av ljuskällor tillåts.

De riktlinjer som tekniska nämnden antog i januari 2024 tydliggör vilken belysning som ska vara kvar och kan börja upprustas byggt på Väg- och Trafikforskningsinstitutets riktlinjer. Det är inte bara Umeå utan ett stort antal kommuner i hela landet som ställts inför denna situation på grund av att Trafikverket inte tar sitt ansvar för statliga vägar och dessutom höjt kraven för belysningen i de fall kommunerna trots detta har tillhandahållit viss belysning på statens vägar. Det innebär såklart stora kostnader i redan ansträngda kommunala plånböcker, vilket kräver att vi hittar sätt för välavvägd resursanvändning.

Idag står det ca 8 000 belysningsstolpar längs Trafikverkets och enskilda vägar, dessa har Umeå kommun inte rådighet över, även om det är kommunens belysningspunkter. Dessa belysningsanläggningar längs Trafikverkets och enskilda vägar är mestadels av standarder från 1950–60-talet med långa avstånd mellan stolparna som då var gängse, trästolpar och luftledning som då var standard. Trästolpar kräver idag mer lagstadgat underhåll, röjning av ledningsgator och stormfällda träd mm som måste hanteras. Trafikverket har väghållaransvaret och ställer höga krav på hur belysningspunkter och stolpar ska vara utformade längs sina vägar.

Belysningsstolparna ska nu placeras betydligt tätare, vara krocksäkert konstruerade och belysningskällan vara av en viss typ. Regelverket skapar ca 3 gånger så höga reinvesteringskostnader. Dessutom krävs att projekteringsansökan görs där verket avgör om åtgärd får göras och hur den ska utformas.

Vi är sambyggda med Umeå Energi (UE) på många ställen på landsbygden med ledningar i samma trästolpar. När UE bygger om dessa ledningar och lägger kabel i mark och därmed tar bort sina ledningar i luft så ställer de frågan till oss om vi vill samförlägga med dem eller om vi vill behålla luftledningarna och trästolparna. Om våra kriterier är uppfyllda så väljer vi att samförlägga och byta ut trästolpar mot stålstolpar i samma lägen om det visar sig att den tekniska livslängden är slut. Om kriterierna inte är uppfyllda men trästolpar och luftledningar har tekniska livslängd kvar så får det stå kvar. Anläggningarna som finns på landsbygden har ett stort reinvesteringsbehov. Vi har inte exakta uppgifter ännu på hur stort det är. De riktlinjer som Umeå kommun antagit syftar inte till att avveckla vägbelysning utan för att kunna koncentrera resurser optimalt och grundat på likabehandlingsprincip. Genom de antagna riktlinjerna kan vi reinvestera i de anläggningar där behovet och nyttan av belysning är störst.

Sammanfattningsvis ett kort svar på de två frågorna:

1. Vi samlar kraft för att reinvestera där belysning gör störst nytta, åtgärdar och rustar där det är nödvändigt. Därför är det viktigt att betona och påtala att det INTE pågår någon allmän nedsläckning av belysningen på landsbygderna.

2. Väghållaransvaret innebär även ansvaret för belysningen där den så finns oavsett tillväxttal.