Svar på remiss: Nya regler om utländska föräldraskap och adoption i vissa fall (SOU 2021:56)

• Att överväga att införa en lagreglering som gör det möjligt för en tilltänkt förälder att bli rättslig förälder till ett barn i Sverige som har tillkommit efter ett surrogatarrangemang i utlandet, när detta krävs med hänsyn till barnets rätt till privatliv och barnets bästa. Med begreppet tilltänkt förälder avses i det följande en person som har ingått ett surrogatarrangemang med en surrogatmoder och som i ett annat land betraktas som rättslig förälder till det barn som har tillkommit efter surrogatarrangemanget.

Utredningen synliggör omotiverade skillnader vad gäller erkännande av föräldraskap för olikkönade och samkönade par. Avsaknaden av lagregler för samkönade par innebär att föräldrarna och barnet inte sällan måste genomgå en onödig och utdragen process för att uppnå samma familjerättsliga status som etablerats utomlands. Utredningen föreslår att bestämmelserna om föräldraskap i internationella situationer för den kvinna i en samkönad relation som inte själv har fött barnet ska utformas på motsvarande sätt som reglerna om faderskap i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor och lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden, och att dessa båda lagar samtidigt byter namn för att reflektera att de omfattar föräldraskap av båda kön.

Vad gäller surrogatarrangemang finns ingen samsyn internationellt i frågan om det bör vara tillåtet att bli förälder genom ett sådant eller inte. I svensk rätt finns det inga regler om surrogatarrangemang och det är inte tillåtet att genomföra surrogatmoderskap i svensk hälso- och sjukvård. Det finns inte heller några regler som gör det möjligt för en tilltänkt mor att rättsligt betraktas som barnets mor i Sverige, bortsett från vad som gäller vid adoption. Surrogatarrangemang förekommer dock i flera länder. En rimlig utgångspunkt är enligt utredningen att föräldrar och barn som flyttar till Sverige inte ska behöva förlora sin familjerättsliga status.

Utredningen gör en distinktion i enlighet med uppdraget – mellan de fall där den eller de tilltänkta föräldrarna (vilket i utredningen avser en person som har ingått ett surrogatarrangemang med en surrogatmoder och som i ett annat land betraktas som rättslig förälder till det barn som har tillkommit efter surrogatarrangemanget) har sin huvudsakliga anknytning till ett land utanför Sverige, samt de fall där de tilltänkta föräldrarna har sin huvudsakliga anknytning till Sverige.

I det första fallet föreslår utredningen att det dels att det ska vara möjligt att erkänna en utländsk fastställelse av moderskap efter ett surrogatarrangemang, dels att ett utländskt moderskap som följer direkt av lag efter ett surrogatarrangemang ska kunna gälla här. De föreslagna reglerna om moderskap är i huvudsak avsedda att ge lagstöd åt att utländska moderskap för den kvinna som inte fött barnet och inte heller var gift eller sambo med den som fött barnet ska kunna erkännas eller gälla i Sverige i vissa särskilda situationer. Utredningen föreslår även att motsvarande regler ska gälla faderskap efter surrogatarrangemang, för den man som inte har genetisk koppling till barnet och som inte var gift eller sambo med den som fött barnet. På så vis kommer regleringen bli konsekvent och förutsebar.

I det andra fallet, där barn tillkommit efter ett surrogatarrangemang, när de tilltänkta föräldrarna har sin huvudsakliga anknytning till Sverige, gör utredningen en avvägning mellan å ena sidan behovet av att säkerställa barnets rättigheter och bästa genom att införas regler som gör det möjligt att tillerkänna en faktisk familjerelation mellan barnet och dess tilltänkta föräldrar familjerättslig status i Sverige, och å andra sidan inte uppmuntra till kringgåenden av svensk lagstiftning eller till surrogatarrangemang i utlandet. Utifrån detta föreslår utredningen undantag i adoptionsreglerna när det finns synnerliga skäl att bifalla adoptionsansökan för att bekräfta en faktisk familjerelation, samt att möjligheten till särskilt förordnad vårdnadshavare utökas, för att säkerställa barnets rättsliga skydd under adoptionsprocessen.

Kommunstyrelsens yttrande Umeå kommun ser mycket positivt på utredningens förslag att föräldraskap som fastställts utomlands ska registreras i Sverige för samkönade par på samma sätt som faderskap inom olikkönade relationer gör idag. Vad gäller de delar av utredningen som behandlar familjebildning genom surrogatarrangemang är en grundläggande princip att adoption inte får ske mot betalning. Handel med barn ska under inga omständigheter få förekomma. Principen om att adoption inte får ske mot ersättning kommer också till uttryck i barnkonventionen (artikel 21), 1993 års Haagkonvention (artikel 4) och 2008 års Europarådskonvention (artikel 17). Enligt 7 kap. 2 § brottsbalken är det straffbart att vid annans adoption av ett barn utverka samtycke eller tillstånd till adoption, bl.a. genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning. Umeå kommun ser komplexiteten i frågan ur såväl ett jämställdhetsperspektiv som ur ett barnperspektiv och ser positivt på att utredningen har en tydlig ansats att lösa de rättsliga problem som uppstår för de barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet, och anpassa juridiken till den verklighet som redan idag existerar.

Umeå kommuns vill också lyfta vikten av barnkonventionen och att Sveriges jämställdhetspolitik med fokus på makten att forma samhället och sitt eget liv tas i beaktning. Det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet mäns våld mot kvinnor ska upphöra lyfter särskilt att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Ett större utrymme för eventuella konsekvenser och risker för exploatering vad gäller kvinnors utsatthet i länder utanför Sverige hade varit önskvärt att se i utredningen som en del också av Sveriges ambition att driva en feministisk utrikespolitik.