Interpellation: Är igenväxning och förbuskning kommunens sätt att stötta besöksnäringen? Mattias Larsson (C)

Vy längs med gc-bana mot fastighet med Tavelsjön till höger

Vy mot fastigheten sett från väg 363/Tavelsjön.

Tyvärr så är detta inte första gången som fastigheter som Umeå köpt in för kommande satsningar ofta lämnas vind för våg, ofta i åtskilliga år. Både i tätorten, men också på landsbygden. Det kan inte vara acceptabelt att de fastigheter som Umeå kommun äger är de som ser sämst ut, även om de befinner sig i ett ”vänteläge” så måste de ju skötas så att inte närboende och besökare drabbas negativt. Vill man sedan arbeta med att utveckla bygden exempelvis genom en satsning på besöksnäringen så känns ju denna typ av passivt agerande väldigt nonchalant!

Umeå kommun måste ju ta samma ansvar som alla andra fastighetsägare när det kommer till att vårda den fastighet man äger, både byggnader och växtlighet på fastigheten.

Mina frågor till kommunstyrelsens ordförande är därför:

1. Är det meningen att förbuskningen i Långviken skall fortsätta, eller kan man tänka sig att kunna se sjön från väg 363?

2. Vilket ansvar tar Umeå kommun för att fastigheter som befinner sig i ”vänteläge” i avvaktan.

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande lämnar följande skriftliga svar: Mattias Larsson har i sin interpellation till mig ställt två frågor om långviken och skicket på en kommunalt ägd fastighet belägen där. Vad gäller den första frågan har jag följande att säga.

Det är såklart alltid ett problem när fastigheter i vackert belägna värden med högt rekreationsvärde förfaller eller förbuskas. Därför görs nu en översyn från Mark- och exploatering och man har sökt intressenter för att bruka den mark Mattias Larsson berör i sin interpellation.

Kommunen har dock begränsad rådighet över utsikten från vägen mot sjön. Den mark kommunen äger sträcker sig bara fram till vägrenen på en drygt 300 meter lång sträcka. Vägrenen står under Trafikverkets vård, se kartan nedan (i det skriftliga svaret) med kommunens fastighet i grått. Jag kommer att ta med mig denna fråga i mina dialoger med Trafikverket, för det finns givetvis ett stort värde av att vägrenen hålls i gott skick.

Däremot håller kommunens åkermark väster om väg 363 på att växa igen i snabb takt, till följd av att tidigare brukare odlat rörflen som spritts och tar över marken. För att hålla området öppet behöver det brukas regelbundet som odlingsmark vilket kommunen saknar förutsättningar att göra i egen regi. Intresserade odlare får därför mycket gärna höra av sig till Mark och exploatering som tidigare sökt med ljus och lykta efter intressenter i flera år men utan att hitta någon. Jag är också öppen för dialog kring hur vi kan lösa detta, för det är klart att det inte är trevligt med den igenvuxna marken.

Beträffande Mattias Larssons andra fråga vill jag säga följande. Kommunens markreserv består till lejonparten av skogsmark och åkermark. Skogen förvaltas med extra hänsyn till rekreation och friluftsliv i områden som ligger närmare bebyggelse. I övrigt genom normal skogsskötsel utifrån kommunens översiktsplaner och andra styrande dokument.

Åkermark arrenderas ut. Stora områden på Röbäcksslätten och Västerslätt används av SLU respektive Forslundagymnasiet. I övrigt är det i huvudsak privatpersoner som arrenderar mark. Vissa jordbruksarrenden används dock inte längre aktivt och en översyn av all åkermark har påbörjats för att säkerställa att brukningsvärda områden faktiskt används för odling och bete i största möjliga utsträckning.

Byggnader inom markreserven hyrs ut i den mån skicket tillåter. När större underhållsåtgärder krävs görs en bedömning av om rivning är ett alternativ. Umeå kommun försöker av flera anledningar undvika att ha byggnader stående tomma. Vad gäller Långviken 1:70 så var det tidigare bebyggt med ett bostadshus som revs för några år sedan och den före detta gårdsplanen används i dag till viss del som parkering av personer som besöker Vallberget och Tavelsjöberget.