Fråga: Är särskilda lönesatsningar förenligt med en sammanhållen lönepolitik? Åsa Bäckström (V)
Kommunfullmäktige · 30 januari 2023 · § 25 · Dnr KS-2023/00103
Kommunfullmäktiges beslut
Efter ytterligare inlägg av Åsa Bäckström och Tomas Wennström beslutar kommunfullmäktige att avsluta överläggningen om frågan.
Utan votering. Ingen begärde att rösterna skulle räknas, så protokollet säger inte hur varje parti ställde sig.
Sammanfattning
Efter medgivande av kommunfullmäktige ställer Åsa Bäckström (V) följande fråga till personalnämndens ordförande.
Är särskilda lönesatsningar förenligt med en sammanhållen lönepolitik? I äldrenämnden föreslås en särskild lönesatsning på äldreomsorgens chefer under 2023, som en del av nämndens handlingsplan för ett stärkt ledarskap. Det är svårt att rekrytera nya chefer till äldreomsorgen, och vid jämförelser är det tydligt att lönerna för nämndens enhetschefer ligger lågt i jämförelse med likvärdiga personalgrupper.
Vänsterpartiet ser positivt på detta förslag. Oskäliga skillnader i lön mellan likvärdiga personalgrupper är ett resultat av värdediskriminering, där kvinnodominerade arbetsplatser eller branscher systematiskt värderas lägre i lön och förmåner. Men enhetschefer är inte den enda personalgruppen i äldreomsorgen vars löner halkat efter. Löneutvecklingen för vårdbiträden i Umeås äldreomsorg har de senaste 6 åren varit nästan obefintlig, och det är den sämst betalda personalgruppen i kommunen. Medellönen för vårdbiträden var vid den senaste kartläggningen under 23000 kronor i månaden, men snittlönerna för likställda personalgrupper är avsevärt högre.
Läs hela sammanfattningen
När det tidigare varit tal om särskilda lönesatsningar riktade mot vissa personalgrupper har det lyfts kritik som bottnat i vikten av att kommunen ska ha en sammanhållen lönepolitik.
Vänsterpartiet ser det som positivt att äldrenämndens förvaltning nu delar vår uppfattning att särskilda lönesatsningar kan krävas för att stävja en växande värdediskriminering i nämndens verksamheter. Med det väcker också frågor.
Fråga Som ordförande i personalnämnden, anser du att det är förenligt med en sammanhållen lönepolitik för Umeå kommun att genomföra lönesatsningar för att minska skillnader mellan likvärdiga personalgrupper, och varför är i så fall vårdbiträden inte en grupp som bör övervägas för en sådan satsning?
Tomas Wennström (S), personalnämndens ordförande besvarar frågan: Umeå kommun ska i enlighet med vår lönepolicy tillämpa en gemensam lönepolitik och uppträda som en arbetsgivare i förhållande till sina medarbetare och de fackliga organisationerna.
Lönesättning grundas på arbetets krav och karaktär, individuell prestation och marknad relaterad till yrke. Lönen ska vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat. Lönen skall också bestämmas utifrån ansvarsnivå, utbildningskrav, svårighetsgrad och befogenheter. I grunden utgår arbetet med lönestruktur ifrån centrala huvudöverenskommelser och löneavtal mellan parterna på nationell nivå och en önskvärd lönestruktur i kommunen. Vi tar stort intryck av samtal med lokala fackliga parter, samtal med förvaltningar och nämnder samt bevakning och analys av marknadsutveckling. I arbetet med lönestrukturen överväger vi behov om särskild satsning ska göras, på tex vårdbiträden, förskollärare eller ingenjörer som grupp. Ibland sker så i den lokala avvägningen, ibland sker särskilda satsningar utifrån centrala avtal. Utöver det som jag beskrivit i lönestrukturarbetet arbetar vi även aktivt för att förhindra osakliga löneskillnader, relaterat till kön. Det görs i praktiken i första hand genom årlig lönekartläggning och förslag på särskilda insatser för att avhjälpa ej förklarbara löneskillnader mellan grupper och/eller individer i organisationen. Upptäcks löneskillnader lägger vi alltid en handlingsplan för att avhjälpa det, vilket även arbetas in i förhandlingsunderlag. Vi formulerar ofta att vi då gör en särskild satsning, vilket varit lite olyckligt uttryckt, då det i praktiken är en insats för rätt struktur.
En annan viktig faktor som blir alltmer kritisk är att lönestrukturen och därmed lönesättningen ska bidra till att trygga personalförsörjningen. Förutsättningarna för kompetensförsörjningen påverkas oftast av utvecklingen över tid. Vår lönestrategi och struktur skall också vara konsekvent och läsbar över tid. Samtidigt kan situationer uppkomma i personalförsörjningen som gör att särskilt fokus tillfälligt behöver läggas på nån eller några grupper. Den lyhördheten för behov i våra verksamheter tycker jag det är viktigt att vi har, utan att vi sätter det i motsatsförhållande till vår gemensamma och långsiktiga lönestruktur. Som ordförande i personalnämnden anser jag att det under vissa omständigheter är förenligt med särskilda lönesatsningar för att klara kompetensförsörjning och samtidigt ha en sammanhållen lönepolitik över tid.
Just nu pågår ett arbete och översyn av vår lönestruktur och lönestrategi i nämnder, förvaltningar och personalnämnden. Vad gäller Åsas specifika fråga om jag anser att det finns särskilda behov vad gäller vårdbiträden så är det inte upp till mig personligen att svara på den frågan utan som jag har beskrivit i ovan sagda; det är en fråga för förhandling mellan de fackliga organisationerna, främst på central och lokal nivå, och i översynen och samtal av vår gemensamma lönestrategi som nu pågår i nämnder, förvaltningar och personalnämnden.