Interpellation: 5 av 10 tjejer i Umeå otrygga när de går hem på kvällarna; Anders Ågren (M)

En mycket stor andel tjejer i åldern 13 - 18 år uppger i undersökningen att de känner sig otrygga när de går hem ensamma på kvällen. 48 procent uppger att de känner sig otrygga, och det är en tydlig ökning jämfört med undersökningen för två år sedan då resultatet var 41 procent. Och går vi tillbaka till år 2014 var det bara omkring 23 procent av tjejerna som kände sig otrygga. År 2022 är siffran alltså uppe i 48 procent.

En annan undersökning från 2020 - Folkhälsoenkäten ”Jämlika liv”, som skickades ut till invånare i Umeå i åldrarna 16–84 år - visade att ca 40 procent av kvinnorna i Umeå valde att avstå från att gå ut ensam av rädsla för att bli rånad, överfallen eller på annat sätt ofredad. Även den undersökningen var beställd av Umeå kommun.

Med anledning av ovanstående ställer jag följande frågor till kommunstyrelsens Hans Lindberg (S):

1. Hur ser du på den utbredda otryggheten bland unga tjejer i Umeå?

2. Anser du att Umeå kommun gör tillräckligt beträffande trygghetsskapande åtgärder?

3. Finns det något ytterligare Umeå kommun borde göra för att öka tryggheten i det offentliga rummet?

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande lämnar följande skriftliga svar: I arbetet med att öka tryggheten bland ungdomarna i Umeå kommun är utgångspunkten att bygga upp en lägesbild för att utifrån den se behov och prioritera insatser. Den breda bilden är att vi i Umeå generellt sett har hög samhällstillit bland medborgarna och höga värden även gällande frågor som rör trygghet i våra egna och även i nationella mätningar. Umeå, och hela regionen norra Sverige har mycket höga värden när det gäller dessa frågor och det gäller även ungdomar.

Det finns ett område som sticker ut negativt och det är på frågan om du känner dig trygg när du går ensam hem på kvällen. Detta är en nationell trend som ser likartad ut på många ställen i landet. Den upplevda otryggheten har ökat mest bland tjejerna och de unga kvinnorna men vi har även en nedåtgående trend bland killarna.

UmeBrå har inte hittat någon entydig förklaring till den negativa utvecklingen. Ungdomarna är inte mer otrygga i sitt bostadsområde än tidigare eller i skolan. 92 procent trivs i sitt bostadsområde och generellt ligger dessa nivåer ganska stabilt över tid. Tillit brukar i forskning lyftas fram som ett viktigt begrepp för att förstå trygghet i ett samhälle och på frågan om du tycker att man kan lita på andra människor uppger färre tjejer än killar att de litar på andra.

Vi ser ingen ökning av brottslighet som hänger samman med ökad otrygghet i offentlig miljö, i form av exempelvis överfallsvåld utomhus. Tidigare år har det funnits med en fritextfråga i Unga-undersökningen om anledningar till otrygghet och då har vi kunnat se att det är oro för sexuellt våld som är den stora anledningen till att inte känna sig trygg bland tjejerna.

Det är viktigt att vi ser att känslan av otrygghet också påverkas av risker och faror i andra sammanhang. I Anders Ågrens fråga utelämnas de sammanhang där tjejer och kvinnor är som mest utsatta för våld och övergrepp, nämligen i hemmet, i nära relationer och av personer man redan känner. Det är viktigt att vi från politiken synliggör detta och inte ger bilden av att samhället bara har ett ansvar för tjejer och kvinnors trygghet på gator och torg, utan i alla sammanhang.

Den upplevda otryggheten i det offentliga rummet bland unga tjejer är viktig att ta på allvar och vi måste hela tiden utveckla vårt trygghetsarbete så länge det finns medborgare som inte känner sig trygga i Umeå. Målet ska självklart vara att alla ska känna sig trygga i Umeå, dygnet runt, året om, på bussen, i parken och på festivalen. Unga-enkäten understryker vikten av arbetet med att bygga det offentliga rummet ur ett jämställdhetsperspektiv, något Umeå utmärkt sig nationellt med. Vi behöver också fortsätta att hela tiden utveckla vårt arbete mot mäns våld mot flickor och kvinnor.

I Umeå har vi över tid prioriterat satsningar på långsiktiga trygghetsskapande åtgärder, utöver det som ingår i kommunens lagstadgade uppgifter. Vi behöver fortsätta med detta och hela tiden snabbfotat utveckla nya metoder i nära samverkan mellan kommun, skola, socialtjänst, polis, civilsamhälle och andra aktörer. Men då krävs också att vi fortsätter ge detta arbete företräde framför stora skattesänkningar, annars räcker inte pengarna till.