Interpellation: Planera för mer småhusbebyggelse i Umeå! Anders Sellström (KD)

Detta kan man läsa på Umeå kommuns hemsida under rubriken ”En tät och attraktiv stad”. Frågorna man ställer sig när man läser texten är: Vad är attraktiva boendemiljöer? Vad menas med ”en blandning av boende”?

Umeå kommuns expansion har i huvudsak gått ut på att förtäta i befintlig stadsmiljö och bygga flerfamiljshus. Vi har i Umeå hamnat i ett läge där verkligheten inte riktigt stämmer överens med orden vi använder i våra texter för att beskriva Umeås bostadsbyggande.

Småhusbebyggelsen har i den kommunala planeringen helt enkelt hållits tillbaka och det skapar en obalans som på sikt också påverkar kommunens attraktivitet och därmed tillväxt. Trots att vi vet att 7 av 10 vill bo i villa med egen trädgård planerar vi inte för den typen av bebyggelse. I den kommande översynen av kommunens översiktsplan måste förändringar ske. Det är dags att planeringen för småhusbebyggelse får en renässans.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor till kommunstyrelsens ordförande, Hans Lindberg (S):

• Vad anser du är ”attraktiva boendemiljöer” och vad anser du menas med ”en blandning av boende”?
• Kommer du att agera så att småhusbebyggelsen får en renässans i den kommande översyn av översiktsplanen?

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande överlämnar besvarandet till Janet Ågren (S), kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och planeringsutskottets ordförande som lämnar följande skriftliga svar:

Anders Sellströms första fråga handlar om innebörden av attraktiva och blandade boendemiljöer. Vad som är attraktivt är till syvende och sist olika för olika personer, beroende på exempelvis livssituation. Därför är en viktig del av att skapa attraktivitet att det finns bredd av olika boendemiljöer som ger människor möjlighet att hitta ett boende som motsvarar deras behov och preferenser. Att Umeå kan erbjuda en stor bredd av boendemiljöer i dag är därför något som är viktigt att värna och utveckla. En annan viktig aspekt av attraktivitet är att alla ska kunna bo i ett område där man känner sig trygg, har tillgång till rekreation, service och känner gemenskap. Detta anknyter till målet om att Umeå ska växa hållbart (socialt, ekologiskt, kulturellt och ekonomiskt) mot visionen om 200 000 invånare, vilket i översiktsplanen konkretiserats i sex tillväxtstrategier som är viktiga verktyg för att skapa en hållbar och attraktiv kommun.

Att skapa denna attraktivitet och sociala hållbarhet hänger också samman med Anders Sellströms fråga om blandning, vilket handlar om att olika grupper av människor inte är geografiskt separerade, utan återfinns i samma kvarter eller i samma område/stadsdel. Social blandning uppnås genom att skapa olika ägande- och upplåtelseformer i anslutning till varandra, men också genom en variation i ålder på byggnader som skapar olika standarder och därmed olika priser. Det inbegriper också en blandning av funktioner, som bostäder, handel, kontor, verksamheter, service, nöjesliv, parker och offentliga platser osv. Allt detta syftar till att skapa ett hållbart stadsbyggande samtidigt som det ger förutsättningar för hållbart resande, trygghet, minskad segregation och god tillgänglighet. Ett mer diversifierat bostadsutbud ger även förutsättningar för bostadskarriärer inom det egna området, varför tex en radhuskomplettering i ett område med mycket flerfamiljsbostäder kan vara en god idé. Men även småhus i nya områden och/eller flerbostadshus i mer rad- och småhusdominerade områden. Forskningen är också tydlig med att den absolut viktigaste faktorn för social hållbarhet inom samhällsplaneringen är att styra mot blandning. I detta avseende har Umeå kommun i decennier arbetat för att komplettera med underrepresenterade boendeformer vid förtätningsprojekt. Resultatet är en låg grad av boendesegregation och minskad social oro kopplat till enskilda stadsdelar. När det gäller blandning av boendetyper på landsbygden finns det nu allt större möjligheter och vi har sett att marknaden nu valt att satsa på flerbostadshus också utanför staden. Innan lågkonjunkturen ökade byggandet på ett sätt som ökade blandningen på platser som länge saknat sådana satsningar, vilket är ett resultat av lokala initiativ som stämmer väl med kommunens planeringsinriktning för landsbygden.

Vad gäller den andra frågan kan sägas att vi agerat och kommer fortsätta agera för ökad småhusbebyggelse. I det av kommunfullmäktige nyligen beslutade bostadsförsörjningsprogrammet slås fast att vi ska ökad småhusbyggandet. Och i byggnadsnämndens gällande riktlinjer för prioritering av detaljplaner preciseras att 10–15 % av resurserna ska avsättas direkt i planläggning för småhus. Utöver detta ingår även småhus och radhusbebyggelse i detaljplaner i både kommunens tätorter och mindre planer, framför allt i byar i stråk.

Byggrätter för småhus tillkommer, även utanför detaljplaneprocessen, genom så kallade förhandsbesked. I pågående detaljplanering med planerat antagande 2023 och 2024 ligger ca 450 byggrätter för småhus. Det finns även outnyttjade byggrätter i gällande detaljplaner och där kan antalet outnyttjade byggrätter ligga runt 500 småhustomter på landsbygden. Byggrätterna ligger vanligen på privat mark vilket innebär att kommunala styrmedel för byggande i regel saknas. 2008 gjordes en inventering av byggrätter inom ramen för kustplanen och då var 435 detaljplanelagda tomter obebyggda. Den senaste 10 årsperioden har det byggts ca 130 småhus/år i Umeå kommun och enligt en nyligen framtagen marknadsanalys genomförd av Tyréns, på uppdrag av Länsstyrelsen, beskrivs det att det finns en köpkraft för bostäder i ett högre kostnadssegment på ca 250 bostäder/år fram till 2030 där småhus, radhus och mera exklusiva eller stora bostadsrättslägenheter ingår.

Större kommande områden som inrymmer stor potential för småhus är exempelvis Röbäcksliden. Det finns även stora potentialer i Sävar, Täfteå, Obbola och Hörnefors, samt våra byar. Byarna själva arbetar för att främja ökat byggande, samt att det i förra prioriteringen av nya översiktsplanearbeten listades behovet av planering för byarna något som kommer att bli föremål för politisk prioritering under året.