Interpellation: Stjernkvist - utredningens påverkan på Umeåregionens gymnasieskolor; Maja Westling Palmberg (C)

Stjernkvist-utredningen lyfter fram vikten av att samarbetet mellan skola och näringsliv stärks, och att detta arbete integreras i skolornas uppdrag på ett tydligare sätt. Kommunens egna skolor omfattas av dessa förslag, men det är också viktigt att beakta hur friskolorna kan påverkas och hur vi gemensamt kan skapa en effektivare arbetsmarknad och utbildningssystem i Umeåregionen och länet.

Mina frågor till Peter Vigren är därför:

1. Hur ser du på det nuvarande samarbetet mellan Umeås kommunala gymnasieskolor och det lokala näringslivet?

2. Vilka konkreta åtgärder bör vidtas för att öka statusen på yrkesutbildningarna och göra dem mer attraktiva för elever?

3. Hur samarbetar Umeå med andra kommuner i regionen och länet för att utveckla näringslivssamarbetet kring yrkesutbildningar?

4. Hur, eller om, pågår det samtal i Umeå med de fristående skolhuvudmännen för att diskutera hur Stjernkvist-utredningen kan påverka gymnasievalet och därmed gymnasieskolorna i Umeåregionen som helhet?

Peter Vigren (S), gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

Maja Westling har inkommit med en interpellation avseende genomförandet av dimensioneringsutredningen. Här kommer svaren på hennes frågor:

Svar på fråga 1 Det är i huvudsak välfungerande. Utbildningarna är beroende av tät samverkan med branscherna för att upprätthålla hög kvalitet, och branscherna är naturligtvis beroende av personalförsörjningen som utbildningarna står för.

Ingenting är så bra att man inte kan hitta förbättringsområden. Branschsamverkan sker operativt i de programanslutna branschråden, och det utgör grunden. Med dimensioneringsutredningen kommer också ett ökat behov av strategisk samordning på övergripande branschnivå i arbetsmarknadsområdet, och dessutom ett branschövergripande arbete i gemensamma strukturer. Dessa två sistnämnda är under uppbyggnad på regional nivå, och det första mötet i kompetensråd Västerbotten ägde rum förra veckan, där kommunala skolhuvudmän i länet, branschföreträdare, Region Västerbotten samt Arbetsförmedlingen samlades. Det arbete denna sammanslutning kommer att göra kommer vi att behöva följa noggrant, inte minst för att få en så uppdaterad bild som möjligt av den faktiska arbetsmarknadsutvecklingen i vår region.

Svar på fråga 2 Vi skall vara noggranna med orden här: Om vi med ”status” menar att det är ett högt söktryck på högstatusutbildningar, då betyder det att flera av våra yrkesprogram har högst status av samtliga program. På flera av dem är det fler som söker än som kommer in, och några av yrkesprogrammen är de svåraste att komma in på av alla program, högskoleförberedande eller ej.

Förstås vill vi ha fler som söker yrkesprogram. Men vissa av dem är snarare i behov av större lokaler och fler kvalitetssäkrade APL-platser för att kunna ta in alla som vill gå dem. Andra program lider av få sökande.

Vi märker att branschsamverkan är även här helt centralt. Om företagen pratar väl om ”sin” utbildning och är goda ambassadörer och är aktiva i programmet samt erbjuder bra APL-platser då är mycket vunnet. Skolan har naturligtvis det största ansvaret, genom att hålla sig ajour med branschutvecklingen och arbeta systematiskt med kvaliteten. Men även vi andra: Bilden sprids fortfarande att en yrkesexamen skulle vara ett stopp för att eleven skall kunna gå vidare till högre utbildning. Det är helt enkelt inte sant. Det är viktigt att samhället vet detta, det var en villfarelse tidigare, och nu ännu mer så.

Svar på fråga 3 Enligt den nya lagen skall gymnasiesamverkan ske mellan minst 3 kommuner. Umeåregionen utgör ett sådant primärt samverkansområde där vi på skolchefsnivå dimensionerar gemensamt. På detta sätt har även kommuner utan gymnasieskola ett visst inflytande på vilka utbildningar gymnasieskolorna erbjuder. Inom vuxenutbildningen har vi valt att behålla det länsövergripande samarbetet som har satt sig sedan många år.

När det handlar specifikt om näringslivssamverkan, se svaret på fråga 1.

Svar på fråga 4 Inte på politisk nivå. De fristående skolhuvudmännen omfattas inte av lagens krav på samverkan, utan deras dimensionering skall regleras av Skolinspektionen genom att de skall kunna uppvisa att nystartade utbildningar bidrar till kompetensförsörjningen i sitt närområde.

Det bekymmersamma med fristående skolor i detta perspektiv är inte deras nya tillstånd - det är deras befintliga. De kan utöka program som de bedriver utan att konsultera Skolinspektionen - eller någon annan - i de fall det skulle omfattas av deras redan aktiva tillstånd. Konsekvensen av detta är t ex att om vi väljer att utifrån arbetsmarknadsanalysen dimensionera ner ett populärt program på den kommunala gymnasieskolan, men samma program bedrivs hos en fristående huvudman, är det sannolikt att elever som inte kommer in hos oss väljer att gå på den fristående skolan. Därmed blir utfallet på arbetsmarknaden detsamma - drar vi ner två paralleller ekonomi och en fristående skolhuvudman ökar med två paralleller har ju ingenting hänt med dimensioneringen av ekonomiprogrammet på totalen.

I en frivillig dimensioneringsdiskussion med fristående skolhuvudmän skulle detta behöva utgöra ett samtalsämne. Utgången på ett sådant samtal är för mig oviss, men det är inte skäl nog att inte försöka.