Interpellation: Är kommunen beredd att utöka istiden i kommunens ishallar? Anders Sellström (KD)

Umeå har länge haft en stark position som idrottsstad. För att behålla och stärka den positionen krävs att vi inte bara förvaltar befintliga anläggningar, utan också utvecklar dem i takt med behoven. En stad som vill vara attraktiv för barnfamiljer, studenter och inflyttning måste kunna erbjuda goda möjligheter till både breddidrott och elitsatsning. För många av de barn och unga som i dag tränar i kommunens ishallar är drömmen att en dag få representera Björklöven på högsta nivå. Den resan börjar i vardagen, på träningar sent på kvällen, i tidiga morgonpass och i en tillgång till istider som gör utveckling möjlig.

Samtidigt finns det tydliga signaler från verksamheten om att förutsättningarna i Umeå inte är konkurrenskraftiga. I dag finns is i en hall från början av augusti, samtidigt som ytterligare tre hallar står utan is under samma period. Den tillgängliga isytan ska delas mellan sex föreningar: fyra hockeyföreningar – Björklöven, Teg SK, Trixa HC och Umeå Hockeyklubb samt en konståkningsförening och en bandyförening. Det innebär att varje enskild verksamhet får begränsade möjligheter att bedriva träning i den omfattning som krävs. I jämförelse med städer som Luleå, Örnsköldsvik och Skellefteå ligger Umeå efter när det gäller tillgång till istider. Det påverkar i förlängningen möjligheten att behålla och utveckla lokala talanger. När önskemål om en utökning nått kommunen har svaret blivit att detta inte möjliggörs med hänvisning till kommunens miljömål. Det aktualiserar en avvägning mellan klimatambitioner och möjligheten att bedriva en fungerande idrottsverksamhet. Om vi menar allvar med att skapa goda uppväxtvillkor, stärka föreningslivet och samtidigt bidra till Umeås attraktivitet som stad behöver vi säkerställa att infrastrukturen håller jämna steg med efterfrågan.

Med anledning av detta ställer Kristdemokraterna följande frågor:

1. Har kommunen gjort någon samlad bedömning av hur Umeås tillgång till istider står sig i jämförelse med andra kommuner, såsom Luleå, Örnsköldsvik och Skellefteå, och vilka konsekvenser detta får för möjligheten att utveckla och behålla lokala talanger?

2. Är det korrekt att Umeå kommun nekar en tidigareläggning eller utökning av istiden med hänvisning till kommunens miljömål och isåfall på vilka grunder.

3. Är kommunen beredd att ta initiativ till åtgärder som stärker tillgången till istider för att förbättra förutsättningarna för både bredd- och elitverksamhet?

Ari Leinonen (S), fritidsnämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar på interpellationen:

Fritidsnämnden beslutar årligen om servicenivåer i Umeå kommuns idrottsanläggningar. Nivåerna tar hänsyn till elit-bredd- och barn/ungdomsidrott när det gäller säsongslängder som omfattar 63 Specialförbund och ett par hundra idrotter.

Svar på fråga 1 Fördelningen av istider till respektive förening och dess träningsgrupper görs utifrån en framtagen tidsfördelningsnyckel och förankras med idrottsföreningarna. Fritidsförvaltningen har även dialog med ishockeyförbund b.la. gällande träningsfrekvens på respektive åldersnivå. När samtliga isytor är i gång täcks behoven med god marginal. Någon jämförelse med andra kommuner gällande istider har därför inte gjorts.

Svar på fråga 2 Förlängning av säsongslängderna utöver tävlingssäsongen är en kostnadsfråga och förhåller sig till de ekonomiska ramar som kommunfullmäktige gett fritidsnämnden. Säsongslängden utgår ifrån respektive idrotts tävlingssäsong. Det stämmer därför inte att det är kommunens miljömål som begränsar en utökning av tider utanför nuvarande säsong.

Svar på fråga 3 När samtliga isytor är i gång täcks behoven med god marginal, men om det trots detta finns ytterligare behov hos föreningarna så är det självklart en fråga vi ska föra fortsatt dialog kring.