Interpellation: Varför tar Umeå kommun inte bättre tillvara på döva och teckenspråkigas kompetens? Hanna Lundin Jernberg (L)

I ett reportage från SVT Nyhetstecken den 4 maj 2026 uppmärksammades svårigheterna för döva att få arbete i norra Sverige, trots att det råder personalbrist inom flera yrkesområden. I reportaget berättas bland annat om en person i Umeå som har 22 års erfarenhet som personlig assistent men som ändå stått utan arbete i sex år.

Umeå Teckenspråksförenings ordförande Carola Jatko har också riktat kritik mot kommunen för att inte tillvarata dövas och teckenspråkigas kompetens. Föreningen har enligt reportaget försökt få till stånd dialog och samarbete med kommunen, men utan att det lett till tillräckliga konkreta resultat.

Det väcker frågor om hur Umeå kommun fungerar som arbetsgivare. Inom exempelvis förskola, skola, äldreomsorg och LSS-verksamheter kan kunskaper i svenskt teckenspråk vara en viktig kompetens. För döva och teckenspråkiga brukare, barn och elever kan möjligheten att möta personal som behärskar deras språk vara avgörande för delaktighet, trygghet och kommunikation.

Samtidigt möter döva arbetssökande i Umeå hinder redan i rekryteringsprocessen. Bristande kunskap om dövas förutsättningar och föreställningar om kommunikationssvårigheter och säkerhetsrisker kopplade till dövheten riskerar att leda till att kompetenta personer väljs bort.

I Umeå kommuns program för tillgänglighet 2018–2030 anges att kommunens nämnder ska sätta konkreta mål för att anställa personer med funktionsnedsättning. Det är därför rimligt att fråga vilka resultat kommunen har uppnått när det gäller döva och teckenspråkiga arbetssökande.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till kommunstyrelsens ordförande:

1. Hur arbetar Umeå kommun konkret för att rekrytera döva och teckenspråkiga personer till kommunens olika verksamheter, och vilka resultat har arbetet gett under de senaste åren?

2. Hur arbetar kommunen för att tillvarata teckenspråkskompetens inom förskola, skola, äldreomsorg och LSS-verksamheter, och finns det en kartläggning av var sådan kompetens efterfrågas eller behövs?

3. Vilka hinder ser kommunstyrelsens ordförande för att anställa fler döva och teckenspråkiga personer, och vad avser kommunen att göra för att undanröja dessa hinder?

4. Är kommunstyrelsens ordförande beredd att ta initiativ till konkreta och uppföljningsbara åtgärder för att öka döva och teckenspråkigas möjligheter till anställning inom Umeå kommun, och i så fall vilka?

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande överlämnar besvarandet till Tomas Wennström (S), personalnämndens ordförande, som lämnar följande skriftliga svar:

Jag vill börja med att tacka Hanna för hennes interpellation. Det är en viktig och aktuell fråga. Hanna undrar varför Umeå kommun inte tar bättre tillvara på dövas och teckenspråkigas kompetens och vad vi kan göra för att förbättra deras möjligheter till anställning i kommunen.

Generellt, som ordförande i personalnämnden och funktionshinderrådet, anser jag att vi (kommunen) kan göra mer för att höja våra ambitioner för att bereda möjligheter till anpassade anställningar för fler som har olika funktionshinder. Ett av våra största problem är, som många vet, vårt behov av att kunna anställa och behålla fler medarbetare. Alla behövs.

Men, Hanna ställer fyra frågor som jag ska försöka besvara så gott det går med tanke på det begränsade utrymme jag har i mitt svar.

Den första frågan är vad kommunen kan göra konkret för att rekrytera döva och teckenspråkiga personer och vilka resultat arbetet har gett under de senaste åren. Tyvärr kan jag inte ge ett konkret svar av två anledningar. Den första beror på att vi, enligt lag, inte får registrera personer utifrån deras funktionsnedsättning. Så, vi har svårt att i personalnämnden få en samlad bild hur det ser ut. Det andra är att det ser olika ut i olika förvaltningar. Inom funktionshinderomsorgen finns naturligtvis brukare med stora behov och där finns det krav på att personalen ska vara teckenspråkig. Hur det ser ut i andra förvaltningar är jag mer osäker på.

Det hänger ihop med svaret på den andra frågan; om det finns en kartläggning av var kompetens vad gäller döva och teckenspråkiga efterfrågas eller behövs. Det är en fråga som varje förvaltning måste svara på. Inom funktionshinderomsorgen har jag fått svaret att man brukar samplanera scheman och resurser för att få bemanningen att fungera. Där lånas personal ut ibland från de olika verksamheterna, till exempel, hemtjänsten och andra LSS-verksamheter. Här tror jag vi kan göra mer för att öka samverkan mellan de olika förvaltningarna.

Det är också en del av svaret på den tredje frågan; vad vi kan göra mer för att både anställa och behålla personal som är döva och har teckenspråkig kompetens? För att både behålla och möjliggöra fler heltidsanställningar för döva och de som har teckenspråkkompetens skulle man behöva samplanera mer över enhets- och förvaltningsgränserna. Det finns, precis som jag sa i VK för någon vecka sedan, för många hinder och stuprör mellan olika förvaltningar för att ta vara på alla medarbetare och deras kompetens. Här finns mycket att göra. Det var också därför vi socialdemokrater tog ett nämndinitiativ i personalnämnden för någon vecka sedan och gav HR-direktören i uppdrag att identifiera vilka hinder som finns för att kommunen ska kunna agera som en arbetsgivare.

Det är också mitt svar på fjärde frågan.