Interpellation: Tar Umeå kommun ansvar för 1,5-gradersmålet? Åsa Bäckström (V)
Kommunfullmäktige · 27 februari 2023 · § 38 · Dnr KS-2023/00181
Kommunfullmäktiges beslut
Efter ytterligare inlägg av Åsa Bäckström, Janet Ågren, Robert Axebro och Lars Brännström beslutar kommunfullmäktige att avsluta överläggningen om interpellationen.
Utan votering. Ingen begärde att rösterna skulle räknas, så protokollet säger inte hur varje parti ställde sig.
Sammanfattning
Efter medgivande av kommunfullmäktige ställer Åsa Bäckström (V) följande interpellation till kommunstyrelsens ordförande.
Tar Umeå kommun ansvar för 1,5-gradersmålet? “Umeå ska vara klimatneutralt 2040, dvs ha nettonoll utsläpp av växthusgaser” och att “Minskningstakten ska ske på ett sådant sätt att Umeå kommuns utsläppsutrymme inte överskrids. Utsläppsutrymmet utgår ifrån Parisavtalet och beräknas utifrån bästa tillgängliga forskning.” Det här har vi beslutat tillsammans. Beslut tagna här i kommunfullmäktige.
För 1,5-gradersmålet gäller en minskningstakt på 21% per år från och med 2022. Eftersom Umeå kommun inte har kommit i närheten av så drastiska minskningar under 2022, krävs det nu minskningar på upptill 38% per år från och med 2023. Umeå kommuns utsläppsutrymme krymper otroligt snabbt. Ungefär år 2024–2025 beräknas vårt utsläppsutrymme vara förbrukat för att med 50% sannolikhet klara vår del av 1,5-gradersmålet. Det har idag gått tre år sedan klimatmålen beslutades. Umeå kommun har ett åtgärdsprogram, men det saknar en bedömd totaleffekt.
Läs hela sammanfattningen
Det är också djupt olyckligt att de flesta åtgärder i åtgärdsprogrammet beräknas vara klara först 2025, när utsläppsutrymmet för 1,5-grader är förbrukat. Ska vi basera omställningen enbart på förhoppningar? Den som tittar noga i ClimateView för Umeå kommun, inser att verktyget mest illustrerar olika förhoppningar. Väldigt få “förhoppningskurvor” backas upp med en trend baserat på verkligt utfall hittills.
Det är tydligt hur tiden rinner ut. Flera gånger har Umeå kommuns tjänstepersoner påtalat att koldioxidbudgeten är ett viktigt kompletterande underlag bland flera andra. Om vi ska göra omställningen ansvarsfullt, förutsätter det att vi räknar. Att vi åtminstone grovt jämför våra åtgärder mot vårt utsläppsutrymme. Och för Umeå som stad och geografiskt område, också väger in troliga samhällstrender istället för enbart förhoppningar. Om matematiken inte går ihop, har vi då inte ett ansvar att fungera som möjliggörare, eller åtminstone påpeka hur illa det är? Annars är det ju meningslöst att vi beslutat om ett klimatmål för staden, med ett utsläppsutrymme, om vi inte ens räknar. Hur skulle detta se ut om vi aldrig räknade på den ekonomiska budgeten?
Fråga/Frågor:
1. Hur säkerställs nödvändiga resurser i den ekonomiska budgeten för att matcha koldioxidbudgeten? (Koldioxidbudgeten som kan ta slut redan 2024 samt aviserade kommande snäva ekonomiska ramar för Umeå kommun.)
2. Hur säkerställer Umeå kommun att det finns åtgärder och medel för att snabbt få ner utsläppen 2023 och 2024?
3. Tar Umeå kommun ansvar för 1,5-graders målet, när fastställda klimatmål inte kommer att uppnås?
4. Om Umeå kommun förlitar sig på att någon annan ska suga upp koldioxidutsläppen, hur kommer det sig då att Umeå Energi planerar att välja bort att permanent lagra biogen koldioxid? När potentialen för denna motsvarar utsläppen från hela Umeås personbilsflotta.
Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande överlämnar besvarandet till Janet Ågren (S) kommunstyrelsens 2:e vice ordförande tillika planeringsutskottets ordförande som lämnar följande skriftliga svar. I sin första, andra och tredje fråga undrar Åsa Bäckström hur Umeå kommun säkerställer att det finns åtgärder och medel som svarar mot utsläppsutrymmet enligt modellen för koldioxidbudget samt om Umeå kommun tar ansvar för 1,5-gradersmålet om klimat- och miljömålen inte nås.
Det korta svaret är att det är vi som sitter i den här salen som bestämmer hur kommunens ekonomiska utrymme ska fördelas för att nå de målsättningar och utföra de åtgärder som vi ålagt kommunens verksamheter. Resurssättningen sker inom den ordinarie budgetprocessen. I den årliga uppföljningen och revideringen av åtgärdsprogrammet ska också tillgänglig data om utsläppsutrymme användas som ett analysverktyg, så att förnyade politiska prioriteringar kan göras. Detta är också den modell som Vänsterpartiet ställt sig bakom här i fullmäktige. Men för att nå klimat- och miljömålen räcker det inte att bara Umeå kommunkoncern tar sitt ansvar. Kommunkoncernen står idag för ca 20 % av Umeå kommuns territoriella utsläpp. För att nå hela vägen krävs det alltså att övriga sektorer i samhället också ställer om. Många individer, företag, organisationer och andra offentliga aktörer i Umeå gör redan viktiga insatser som bidrar till miljömålen. Parallellt med åtgärdsprogrammet har vi därför tagit initiativ till att ta fram en färdplan som företag och organisationer i Umeå kan ansluta till.
Kommunen arbetar med att ta ansvar utifrån de målsättningar som är fastställda. Generellt kan man säga att de åtgärderna som är möjliga i dag inte är tillräckliga för att nå målen. En viktig förutsättning för att nå målen är därför att ambitionen höjs i takt med att åtgärderna genomförs. Vi kan också konstatera att det kommer att ske olika grader av utsläppsminskningar olika år, där exempelvis investeringar på Dåva har en potential att momentant minska kommunkoncernens utsläpp radikalt när de kan genomföras.
I sin sista fråga skriver Åsa Bäckström att Umeå Energi ”planerar att välja bort att permanent lagra biogen koldioxid” och det stämmer inte. Umeå Energi har inte stängt dörren till lagring av biogen CO2, men gör just nu bedömningen att det saknas en marknad för detta och att det i dagsläget inte är ekonomiskt försvarbart utifrån en kostnad om ca 2000 kr/ton. Det alternativ som utreds har fördelen att det möjliggör fortsatta nödvändiga investeringar för att kapa stora utsläppskällor. Det handlar alltså om att använda samma CO2-molekyler som hade frigjorts till atmosfären från biomassa genom förmultning eller förbränning för att framställa så kallad e-metanol. Detta kan i sin tur ersätta fossila bränslen och därmed minska utsläppen av fossilt CO2.
Avslutningsvis vill jag säga till Åsa Bäckström och Vänsterpartiet att min och Socialdemokraternas inställning är att arbetet med klimatomställningen ska vara högt prioriterat. Vi vill att Umeå kommun ska göra allt som går, med de medel och befogenheter som står kommunen till buds, för att genomföra en snabb och rättvis klimatomställning. Dialogen om hur vi fortsätter ta oss an klimatomställningen med kraftfulla åtgärder måste fortsätta med andra offentliga aktörer, med näringslivet, civilsamhället och akademin, samt över partigränserna. Här har vi ett gemensamt ansvar.