Interpellation: Ansvar för den trasiga markvärmen i sjukhusbacken; Fredrik Rönn (C)

Busstrafiken tvingas emellanåt ledas om på grund av halka, och under snöovädret i december ställdes all busstrafik i Umeå in. Transdev framhåller att reparation av markvärmen är en viktig prioritering för att säkerställa framkomligheten för kollektivtrafik.

Kommunen avstod från att reparera markvärmen när den gick sönder på grund av kostnader, men verkar nu ha omvärderat saken. Det är jättebra att reparationen av markvärmen nu prioriteras för genomförande under året. Men det väcker frågor om varför frågan inte har diskuterats mer utförligt i tekniska nämnden tidigare, särskilt med tanke på dess betydelse för framkomligheten. Även om ansvaret ytterst vilar på politikerna, är det viktigt att belysa varför åtgärder har dröjt så länge, så att vi kan bli bättre i fortsättningen.

Mina frågor till Christina Bernhardsson är därför:

1. Tycker du som tekniska nämndens ordförande att det är acceptabelt om en annan väghållare skulle avstå från att genomföra reparationer som är nödvändiga för att hålla en väg körbar?

2. Om svaret är nej, hur förklarar du som tekniska nämndens ordförande att det dröjt så länge innan kommunen beslutat att åtgärda markvärmen?

Christina Bernhardsson (S), tekniska nämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

Tack för interpellationen Fredrik, som ledamot i tekniska nämnden har du genom åren fått information om detta problem vid nämndssammanträden så jag tror nog du redan vet detta.

Kommunen försöker på flera sätt att underlätta för medborgarna att välja hållbart resande bl.a. genom att satsa på kollektivtrafiken. Den ska vara både attraktiv att välja och ha goda förutsättningar att utvecklas. För att det ska vara möjligt pågår ständigt en dialog och arbete i nära samverkan med Umeå Kommunföretag, UKF (ULTRA). Där diskuteras, planeras och prioriteras de satsningar som varje år genomförs för att förbättra kollektivtrafikens möjligheter.

Markvärmen i Sjukhusbacken har varit en fråga som naturligtvis diskuterats genom åren. När funktionen initialt försvann och värmen slutade fungera så upplevdes det då inte som en betydande försämring för framkomligheten.

När markvärmen var i gång upplevdes ett antal nackdelar med den. Det uppstod återkommande problem med att tinad snö rann nerför backen och bildade iskanter vid alla skarvar på bron och vid brofästet där markvärmen tog slut, behövdes de rivas bort is dagligen vid nederbörd. Det hände även då att bussar fastnade i backen vid större snöfall på grund av att mark värmen inte hann tina snön tillräckligt snabbt. Därför ansågs fördelarna och nackdelarna med mark värmen i relation till att halkbekämpa i större omfattning väga jämnt.

Det är först nu med tätare trafik, de längre elbussarna och deras dåliga framkomlighet på vintern som problemen har ökat. Kostnaden för uppvärmningen var hög och låg 2012 på cirka 500 000 kr. årligen. Alla kostnader innebär förstås alltid en prioritering, vilka satsningar ger bäst resultat?

När markvärmen gick sönder så började bron halkbekämpas i större utsträckning och det upplevdes då att det fungerade i stort sett lika bra för framkomligheten som innan.

Allt eftersom åren har gått har busstrafiken ökat och nya elbussar, särskilt de långa dragspelsbussarna, med betydligt sämre förmåga att klara vinterväglaget trafikerar sjukhusbacken. Vilket har gjort att problemen med framkomligheten på sjukhusbacken har ökat succesivt. Därför har nu, i dialog med kollektivtrafiken beslut fattats att återställa markvärmen i backen.

Svar på frågorna du ställer blir följande:

1) Det är alltid väghållarens ansvar att vägen är körbar.

2) Prioriteringarna har gjorts i samråd med UKF. Från början tycktes lösningen med manuell vinterväghållning fungera väl, men allteftersom problemen ökat har behovet av markvärmen aktualiserats igen och nu har beslut fattats återställa den.